Att äta ägg…

Det kan verka harmlöst att äta ett ägg. Man kan föreställa sig ett par hönor som lever ett fritt liv på någons bakgård och att människor går och plockar upp de ägg som hittas i gräset. Så ser det dock inte riktigt ut. Det skulle inte vara ekonomiskt lönsamt, och när man ska göra vinst på djur så sätts just vinst i första hand, inte djurets välmående.

Skillnaden mellan burhöns, frigående, ekologisk och kravmärkt produktion

För burhöns ser verkligheten ut som så att varje höna tilldelas spendera hela sitt liv på en yta om mindre än ett A4 papper, i en bur om max 16 höns. Hönorna står och sover på samma gallergolv i 1,5 år innan hon skickas till slakteriet. Hon kan inte sträcka på sina vingar, och hönorna får ofta fotbölder och brutna klor av det glesa gallergolvet. Burhöns har blivit en mindre del av hur äggproduktionen ser ut idag, men runt 1 miljon hönor lever fortfarande så här i Sverige idag.
Den största delen av dom ägg som säljs idag kommer från ”frigående höns inomhus”. Då får upp till 3000 hönor vara i samma stall, i samma rum, och tilldelas ungefär 2 A4 pappers yta per höna.
Frigående höns med möjlighet för utomhusvistelse kan gå ut under sommarhalvåret, men ibland hittar hönorna inte ens ut ur stora byggnader, speciellt i grupper om flera tusen höns.
För ekologiska höns är det väldigt likt ”frigående höns inomhus men med möjlighet till utomhusvistelse under sommarhalvåret”, med undantag att hönsfodret är ekologiskt, det gör alltså ingen skillnad för hönans välmående.
Kravmärkta höns tilldelas nästan lika liten yta som konventionella ”frigående”värphöns, 9 respektive 6 höns per kvadratmeter för kravmärkta värphöns. Ekologiska och kravmärkta höns får tillgång till sittpinne och kravmärkta ägg får dessutom tillgång till bl.a. grovfoder. Denna del av produktionen är den minst värphönor lever i.

Jag håller med om att det är att ge värphönan en bättre tillvaro i kravmärkt produktion – men det är ändå inte ett värdigt liv, eller ett liv i frihet. Det är ett liv i produktion, som går ut på att producera på någon annans villkor, och vilket stall hönan än fått växa upp i så slutar livet på samma sätt för alla värphöns, en plågsam död.

När värphönan inte längre är lönsam

Vid 1,5 års ålder, när hönans produktion av ägg inte längre anses lönsam, skickas den största delen hönor till samma slakteri som köttkycklingen skickas till. Den ser ut som så att djuret hängs upp i benen fullt medvetande och sänks ner i ett strömförande vattenbad i syfte att bedöva hönan, sedan skärs halsen av. Många gånger lyckas hönan undvika bedövningen och är därför helt obedövad och medvetande när halsen skärs upp.
Andra delen av värphönorna gasas ihjäl direkt på gården där de blir gradvis medvetslösa, någonting som kan innebära en timmes lidande innan honan dött. Oavsett ekologiskt, kravmärkt, frigående eller burhöns så är det här hur livet slutar för värphönor.

Värphöns är sällan den kyckling vi har på tallriken utan den går i regel till sånt som djurfoder eller buljong. Kycklingen vi äter kommer från ”köttkycklingen” där man använder både hanar och honor, köttkycklingen åker till slakt vid ca 5 veckors ålder. I snitt dödas 3 kycklingar i sekunden, bara i Sverige, dygnet runt, på samma sätt jag beskriver ovan.

Vad gör man med hanarna i äggproduktionen?

Hönorna som ska till äggindustrin föds upp på ett industriellt kläckeri där man sorterar upp nyfödda kycklingar på löpande band efter kön. Eftersom hanen inte är användbar inom äggindustrin dödas hanen dag ett. I Sverige gasar man ihjäl 5,5 miljoner tuppkycklingar varje år för att dom inte är lönsamma inom äggindustrin. Anledningen till att man inte föder upp dessa tuppkycklingar för sitt kött är för att dom inte växer lika snabbt som rasen för köttkycklingar. Detta är någonting man stöttar även om man köper ägg från grannens gård, då värphönorna kommer från ett kläckeri.

Värphönan i naturen

Hönan härstammar ursprungligen från djungelhönan som finns i den sydostasiatiska djungeln. Idag har vi ändrat hönans biologi genom avel och ljusprogram för att hon ska producera så mycket ägg som möjligt. I naturen värper hönan drygt ett ägg i månaden, i djurfabriken – nästan ett ägg om dagen. Vi har alltså genmanipulerat hönan att producera 22 gånger mer ägg än vad hon gör naturligt. Äggproduktionen är extremt krävande för deras kroppar och leder till att skelettet urkalkas och att hönan ofta drabbas av äggledarinflammation, vilket ofta leder till döden. Även detta är något man stöttar om man köper ägg från grannens gård.

I naturen använder hönor minst 31 olika läten med olika innebörd för att kommunicera. När hönan ska sova flyger hon i naturen upp i ett träd för trygghet. Hon ruvar på sina ägg och kommunicerar med sina kycklingar redan innan dom är födda, men i äggindustrin ser hon aldrig sina ungar. Även om man inbillar sig att hönan lever i frihet och mår bra när dom får sig 2 A4 papper tilldelat istället för 1 eller får tillgång att vara utomhus en tredjedel av sitt liv, så är det väl ändå grymmare att ta livet från ett djur som mår bra än dåligt? Jämför med din hund eller kompisens katt. Är det okej ta deras liv bara för att dom har haft det bra och blivit kliade på magen innan vi skär halsen av dom? Problemet är att vi ser djuret som en produkt eller ett djur vars syfte är att tjäna oss, snarare än en individ med rätt till sitt eget liv. Att äta ägg innebär ett helt onödigt lidande, det finns så mycket annat man kan äta till frukost än något som kommer ur samma hål som bajs och urin gör.

För att se hur det ser ut innanför väggarna för en värphöna kolla djurfabrikens hemsida HÄR.